När Gunta kom till Karl­stad 1968, en­gagerades hon av stud­ieförbund med dans­verksam­het på pro­gram­met. ”Stor­st­aden” Karlstad blev all­t­mer utgångs­punk­ten för hennes kring­flack­ande i Värm­land med danslektioner i ba­ga­get. Under flera år hade Gunta lektioner 7 dagar i vec­kan då hon for mel­lan Karl­stad, Hag­fors, Filip­stad, Ekshärad, For­shaga, Munk­fors, Ud­de­holm, Deje, Lunds­berg och Hälle­fors. Vissa dagar var det en ort på förmid­da­gen, en annan på efter­mid­da­gen och på kvällen ett tredje ställe. Ett välnyt­tjat körkort.

Under 80-talet växte verksam­heten i Karl­stad sig så stor att en kon­cen­tra­tion var nödvändig. Det var många avsked som Gunta hade velat slippa. Speciellt sit­ter en faders vädjan till Gunta hårt i min­net ”Ska Du nu släcka den glöd som Du tänt i min dot­ters ögon?”.

En tröst kan vara att några av Gun­tas flickor har tagit vid på flera av de plat­ser där Erna och Gunta ti­d­igare hade danslektioner.
I mit­ten av 80-talet, närmare bestämt 1985 bildades Gun­dega Balett Skola i Karl­stad och For­shaga. Redan de två or­t­erna in­nebar dans 7 dagar i vec­kan med huvud­parten i Karl­stad. Idag har Gunta ca 300 el­ever i Karl­stad och For­shaga av vilka fler­talet tränar mer än en gång i vec­kan. Det brukar sko­jas om att vissa grup­per tränar så ofta att de lika gärna kan bosätta sig i danslokalen. Bara föräldrarna kom­mer med frukost, lunch och mid­dag så är all­t­ing bra.

När Gun­dega Baletten bild­ats 1971 i sam­band med talang­jaktstävlingar och Gunta flick­orna i baletten märkte framgången blev det en allt seriösare sat­s­ning.

En­gage­man­gen blev allt fler och re­sorna allt längre. För några av tje­jerna blev det långa träning­s­resor efter­som hemv­isten var från Sysslebäck i norr till Munk­fors i söder. Ett antal tävlingar in­nebar fram­skjutna pla­ceringar, De vann! Okändas revy, Lise­berg, Göte­borg, osv. Munk­forsarna i premiärbalet­terna var, förutom Gunta själv, Ewa Prest­berg, Mar­gareta Hellqv­ist, Eva Hallén och Janet Mar­tinsson.

Gunta har förärats en rad sti­pen­dier och utmärkelser för sina tjänster inom dansen i allmänhet och för dansen i Värm­land i syn­ner­het. 1975 NWT:s kul­tur­pris, 1976 Ugglan-utmärkelse, 1977 Karl­stad stads kul­tursti­pen­diat, 1979 Frödingsti­pen­diat, 1981 fick Gunta Rimini stads kul­tur­utmärkelse och 1982.

Erna, som varit premiärdansös i Riga, tog dansen med sig och övade dot­tern Gun­dega (alias Gunta) vilket ledde till att Erna om­bads att ta hand om flera flickor för dan­sträning. I början av 50-talet hölls danslektion­erna i vard­ag­s­rum hemma hos bland andra civilin­genjör Frödin men även dok­tor Rådmans läkar­mot­tagn­ing fick fungera som danslokal efter da­gens värv.
In­t­resset ökade så dan­sun­der­vis­nin­gen blev en sys­selsättning för Erna som hade grup­per i Munk­fors, Munkerud, Sun­nemo, Ud­de­holm, Hag­fors, Ekshärad och Sunne. I Hagalundsskolans gym­nastiksal hade Erna danslektioner till början av 80-talet och i Munkeru­dsskolans gym­nastiksal fram till slutet av 60-talet.

Munk­fors­bor som som­martid hade vägarna förbi Munk­fors me­jeri och se­der­mera Munkåsen kunde förnöjas av dan­sun­derhållnin­gen. Erna hade utom­huslektioner på gräsmat­torna utanför familjens bostad. Det blev en hel del saft­drickande också i som­marvärmen. När Erna hade sina lektioner var all­tid dot­tern med och tränade.

Under årens lopp blev det en rad framträdanden även utöver up­pvis­ningar för flick­or­nas familjer. Erna höll i Munk­for­srevyns dans­num­mer och Barnens Dags­fir­andena innehöll dan­suppträdanden med Ernas flickor. Munk­fors herrgård och Bruk­sho­tel­let blev plat­ser som Ernas balett hade flera uppträdanden i. Revy i Hag­fors med både Lena Dahl­man och Mon­ica Zetter­lund som dansöser(!).

Vid ett tillfälle var stats­min­ister­paret Er­lander i pub­liken. Något blev dock fel i up­pvis­nin­gen då den Kin­es­iska dansen inte ville komma igång. Väntan blev flera minuter lång. Så till slut dök dansösen upp med tårarna just bort­tork­ade. Under dansen kunde man se stats­min­istern vrida sig i skratt med tårar rul­lande över kinderna. Den hästs­vans flickan hade snur­rade nämli­gen som en pro­peller när hon hop­pade och snur­rade runt i dansen. Den lilla dansösen förstod inte varför pub­liken skrat­t­ade åt henne. Hon hade ju mis­sat entrén, men sam­ti­digt gladdes hon över att kunna roa sin pub­lik. Vad hade or­sakat försen­in­gen? Gunta, som var den väntade dansösen, hade sprungit vilse i Herrgårdens kor­ridorer mel­lan dans­by­tena.

1958 uppmärk­sam­mades spe­ci­ellt framträdanden vid mid­som­mar­vakan i Ransäter samt en förfat­tarträff i Rottner­os­parken. Vid det sistnämnda tillfället var prins Wil­helm närvarande och uppskat­t­ade dan­sup­pvis­ning till den grad att han per­son­li­gen hörde av sig till Erna.

Till Rottner­os­parken kom Erna och hennes flickor ett fler­tal gånger i sam­band med olika tillställningar. ”På själva fest­plat­sen, Stora rhodo­den­dron­par­ter­ren nedanför Herrgården, hade bus­karna inte riktigt hun­nit att komma i sitt rikaste blomnings­flor dagen till ära, men stor kom­pens­a­tion gavs besökarna med den betagande vackra barn­balett med flickor i gul-vita balettdräkter vir­vlande runt i graciösa danser i den försom­marf­agra park­miljön. Deras up­pvis­ning under led­ning av fru Erna Liede kom­plet­terar så här efteråt på ett utsökt sätt min­nes­b­ilden från denna dag av Rottneros som en skönhet­ens högborg.”

1966 blev det även TV-framträdanden i pro­gram­met Glug­gen samt i sam­band med TV-sänd­nin­gen från mid­som­mar­fir­an­det i Ransäter.
199? förärades Erna uppmärk­sam­het som årets Munk­forsare.
För Gunta har dansen varit en natur­lig del av dagen. Med mor Erna som lärare up­pfostrades Gunta med dans. Föräldrarna var i Stock­holm där Gunta genast erbjöds att stanna hos balettmästar­paret Koslov­ski på Op­eran.

Erna och Janis tyckte dock att Gunta då fort­farande var för ung (14 år) att inte bo hemma hos mor och far.

Under 60-talet växte sig dan­sun­der­vis­nin­gen allt större och Erna as­sisterades nu av sin dot­ter. Att Gunta, som 17-åring, både var elev vid lärover­ket i Hag­fors och un­der­vis­ade sina kam­rater uppmärk­sam­mandes t.o.m. av riks­pressen.

Förutom att Gunta hjälpte sin mor Erna med dan­sun­der­vis­ning runt om i Värm­land en­gagerades hon även i olika teat­erföreställningar. Dansen har dock all­tid varit huvud­in­t­resset.